| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATARAKT kat1arak4t, r. l. m. (Linné Ungd. 2: 322 (1734) osv.), ngn gg n. (JernkA 1894, s. 101, Essén Doll. 218 (1917)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
1) ställe l. sträcka med häftigt framströmmande vatten, vattenfall; numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i inskränktare anv., om de sex forsar som Nilen bildar mellan Assuan o. Kartum (o. som vanl. numreras från norr); äv. bildl.: ”kaskad” (se d. o. 1). Allestädes på sidorna vid elfven brusade neder af de höge backar cascader och cataracter. Linné Ungd. 2: 322 (1734). Cataracterne vid Elfkarleby. NoraskogArk. 6: 17 (1768). Norrländska katarakter, såsom Njupeskärsfallet, Tännforsen, Storbofallet. IllSv. 2: 132 (1882). Branta raviner med de vildaste katarakter av grönska. Siwertz Lat. 371 (1924). Nedanför första katarakten .. är Nilen åter en lugnt framflytande, segelbar flod. Rönnholm o. Moberg Carlson 1Skolgeogr. 229 (1928).
2) (i sht förr) tekn. för reglering av rörelsen hos en maskin(del) (vätskepump l. kolv) använd mekanism vars reglerande värkan åstadkommes av en med olika hastighet gm en öppning (ventil) rinnande vätskeström (l. passerande luftström). JernkA 1894, s. 101. TT 1894, M. s. 15. Därs. 1901, M. s. 139.
3) (†) flodlucka, dammlucka, slussport; anträffat bl. i pl.; särsk. [jfr eng. cataracts, pl. (t. ex. Milton ParLost 11: 824 (1667)), fr. cataractes du ciel, pl.; efter lat. cataractæ, pl., gr. καταῤῥάκται, pl. (i Vulgata resp. Septuaginta)] om de ”flodluckor” (”himmelens fönster”) som med anslutning till berättelsen om syndafloden i 1Mos. 7 ansågos avstänga rägnet från jorden. Den våg, som knotade i stängda katarakter, / Bland genomskurna fjell sin väg förundrad fann. Wallin Vitt. 1: 40 (1808; med syftning på kanalbyggnadsarbeten under G. III:s tid). Nu sänkte / Sig böljorna, likt ebbens fall, i djupet, / Hvars brunnar åter stängde sina slussar, / Så väl som himlen sina catarakter. JGOxenstierna 4: 416 (1815; eng. orig.: as the Heav’n his windows shut).
4) [jfr motsv. anv. i mlat. o. nylat.; benämningen sannol. föranledd av en tidigare härskande, felaktig föreställning, att starr var en stelnad vätskeutgjutning] med. grumling i ögats kristallins; grå starr. Pfeiffer 61 (1837). Cataracten röjer sig ofta för blotta ögat genom den gråa färg, den förlänar pupillen. Löwegren Ögonsj. 294 (1891).
Spalt K 787 band 13, 1935