Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATARRAL kat1ara4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet katarrh- l. katharr- l. catharrh-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. catarrhal; bildat till KATARR. — Jfr KATARRALISK]
i sht med. som består i l. har karaktären av l. står i samband med l. är förorsakad av katarr. CMBlom (1761) hos Linné Bref I. 3: 278. Katarrhala inflammationer. TLäk. 1832, s. 51. Katarrhala tillstånd i mage och tarmar. VerdS 139: 5 (1906). De katarrala symtomen. Petrén EpidSj. 37 (1926).
Ssgr: A: KATARRAL-FEBER. (katarral- 1711 osv. katarrals- 1840) [jfr t. katarrhalfieber (i bet. 1 o. 2), eng. catarrhal fever (i bet. 1)]
1) med. (förkylnings)sjukdom med feber o. katarr i luftvägarna; förr äv. om influensa; jfr FLUSS-FEBER. Lindestolpe Pest. 9 (1711). LittT 1795, s. 296 (om influensa). En Influenza med Catarrhalfeber. KyrkohÅ 1909, s. 119 (1841). Auerbach (1909).
2) veter. elakartad, ofta dödlig, infektiös nötkreaturssjukdom som yttrar sig i hög feber o. inflammation av ögonens, näsans, munnens o. svalgets slemhinnor (febris catarrhalis typhosa), ”kvillasjuka”. Lundberg HusdjSj. 564 (1868). BonnierKL (1925). —
-HOSTA, r. l. f. (mindre br.) med. hosta som förorsakas av katarr i luftvägarna, förkylningshosta; jfr FLUSS-HOSTA. Alm(Ld) 1763, s. 36. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SYMTOM. med. TLäk. 1833, s. 203. Berndtson (1880).
B (†): KATARRALS-FEBER, se A.

 

Spalt K 789 band 13, 1935

Webbansvarig