Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATOD katω4d, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
fys. o. kem. benämning på den negativa elektroden i en elektrolysapparat l. ett elektrodrör; motsatt: anod. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 39. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 43. Den positiva (polen i en elektrolysapparat) kallas anod, den negativa katod. Cleve KemHlex. 100 (1883). Erix (1923; i fråga om elektrodrör).
-FÖRSTOFTNING. förstoftning av den metallskiva l. -tråd o. d. som utgör katoden i ett urladdningsrör; särsk. (elektrotekn.) konkret: beläggning på glasväggen omkring katoden i ett urladdningsrör. BotN 1924, s. 200. BonnierKL Suppl. 1144 (1929). —
-KOPPAR. (föga br.) metall. på elektrolytisk väg raffinerad koppar, elektrolytkoppar. TT 1894, K. s. 82. 2NF 35: 554 (1923). —
-LJUS, n. ljusfenomen som framträder vid katoden i ett urladdningsrör. Tallqvist StrålnFys. 27 (1923). —
-RÖR. i sht elektrotekn. högevakuerat elektrodrör, användt särsk. för förstärkning av svaga växelströmmar vid telegrafi o. telefoni samt vid radiomottagning o. radioutsändning; elektronrör, vakuumrör, förstärkarlampa. Grenander Radioakt. 12 (1909). VFl. 1919, s. 46. 3NF 16: 407 (1932). jfr GLÖD-KATOD-RÖR.
Ssg: katodrörs-detektor. elektrotekn. å radioapparat m. m.: detektor bestående av ett katodrör. 2NF 28: 751 (1918). 3NF 5: 606 (1926). —
-STRÅLE. stråle av negativt laddade partiklar (elektroner) som med stor hastighet röra sig i riktning från katoden i ett urladdningsrör; äv. allmännare, om genom gas rusande elektronström; vanl. i pl. PedT 1896, s. 714. Moll Fys. 3: 28 (1899). 2NF 33: 2 (1921). —
Spalt K 808 band 13, 1935