Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVAD, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet cav-)
Etymologi
[med anslutning till suffixavledn. på -ad, t. ex. fäkttermerna FLANKONAD, PARAD, ytterst av it. cavazione, till it. cavare (se KAVERA, v.2)]
(†) fäkt. degagemang (se d. o. 1); jfr KAVATION. Den som caverar måtte giöra twå Tempo ett i cavaden, dett andra i stöten. Porath Pal. 1: C 2 a (1693). KrigsmSH 1802, s. 114.

 

Spalt K 850 band 13, 1935

Webbansvarig