Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVE, m.
Etymologi
[sv. dial. kave (Västergötl.); möjl. samhörigt med KAVLE o. eg. betydande ’liten, rundad, undersätsig figur’; jfr KAFFSKÄGG]
(†) mansperson som är den förnämste (i ett hus o. d.); gammal man som är husbonde i huset. Spegel 614 (1712). Schultze Ordb. 2119 (c. 1755; fr. Västergötl.).

 

Spalt K 860 band 13, 1935

Webbansvarig