| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAVLA ka3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (ArbStat. A 1: XVIII (1899; till 5)).
1) (föga br.) motsv. KAVLE 1 b: lägga kavlar över (sank mark för att göra den trafikabel), ”broa” med kavlar. Denna dagen gingo wi öfwer 13 kaflade eller med broar öfwerlagde morasz. LFabritius (1697) hos Kempe FabritiiL 187.
3) motsv. KAVLE 1 c; eg.: linda (ngt) omkring en rund stång; äv. oeg.: linda (ngt) omkring finger; numera bl. i särsk. förb. (jfr KAVLA UPP 2). Ofta kastade hon mössan af sig, gick för spegelen och kaflade pannehåret om fingrarna. Gadelius Tro 1: 175 (i handl. fr. 1712). Törngren Artill. 3: 153 (1795).
4) (i sht förr) till KAVLE 1 c slutet: mangla (medelst kavle). IErici Colerus 1: 137 (c. 1645). När man fått et (lärft-)stycke på rullen, kaflas det med en Handkafvel på et slätt bord. Bennet Lin. F 2 a (1738). Fatab. 1925, s. 117 (i fråga om förh. vid 1800-talets midt). — särsk. (†) ridk. i överförd anv., ss. vbalsbst. -ing, om hästdressyr bestående däri att ryttaren låter sin häst under jämn fart o. takt omväxlande gå en à två hästlängder framåt o. sedan rygga lika mycket tillbaka. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 42 (1836). KrigVAT 1839, s. 285.
5) motsv. KAVLE 1 d: medelst kavle utplatta (ngt, i sht deg); valsa ut. Tå kan man kafla honom (dvs. degen) .. så tiock eller tunn såsom thet behöfwes. Salé 111 (1664). Under flitig neddoppning i valkbetan pressas, rullas, knådas och kaflas filtmössan både ut- och invändigt. ArbB 101 (1887). Nordström Luleåkult. 77 (1925).
6) medelst rörelse påminnande om kavling (i bet. 4) rulla (ngt) mellan flata ytor (till form av en kavle). (Brandsats-)Degen tages ur pannan och kaflas mellan händerna, så att den kan införas genom brandhålet. Spak HbFältartill. 139 (1873).
7) i särsk. förb. för att beteckna dels (jfr KAVLA IHOP, KAVLA NED a, KAVLA UPP 3 a) hoprullande l. hopvikande av ngt till en ”rulle”, dels (jfr KAVLA NED b, KAVLA UPP 3 b) utrullande l. utvecklande av ngt hoprullat.
9) (föga br.) motsv. KAVLE 3: lägga träkavle i munnen på (person l. djur); äv. oeg. Två cyniska pojkar .., som .. tillstoppade och kavlade sina munnar med egna fingrar. Törneros Brev 1: 69 (1824; uppl. 1925). Lammen äro trögast att äta, när de äro nyss kaflade. Hildebrand Isl. 177 (1883; i fråga om avvänjning av lamm).
a) vika l. rulla ned (ngt så att det kommer att bilda en ”rulle”). Kavla ned strumporna.
b) vika l. rulla ned (ngt som varit uppkavlat l. hoprullat). Kavla ned skjortärmarna. —
1) (tillf.) till 2: draga upp (båt o. d.) på land över på marken lagda kavlar (jfr KAVEL-BRO 3). VLitt. 1: 21 (1902).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: linda upp (ngt) omkring en rund stång o. d. Repet kavlades upp kring stocken. Högberg Utböl. 1: 40 (1912).
3) till 7.
a) vika l. rulla upp (ärm, byxben o. d., så att det uppvikta partiet bildar en ”rulle”). Och vidh han sade thett, Reef han af sig Råcken kaflade vpp armarna, manandes mig vtt på gadtan till svärdz. VRP 1635, s. 599. Han tog av sig på fötterna, kavlade upp byxorna och vadade ut i vattnet. Lagerlöf Saga 78 (1908).
b) (vard.) i riktning uppåt rulla ut l. veckla ut (ngt som varit hoprullat). Kafla up strumporna öfver knät. Björkegren 2461 (1786). —
KAVLA UT10 4. till 5; äv. bildl. Salé 110 (1664). Kafla ut tårt-deg, något tiockare än en dubbel slant. Warg 484 (1755). (Sjöarna) döko upp på andra sidan (båten), där de kaflades ut flata. Strindberg Hafsb. 9 (1890). jfr UTKAVLA.
(5) -BRÖD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på ett slags hårdt, tunt bröd, ngt tjockare än ”tunnbröd”, som utkavlas i fint, vitt mjöl. Keyland Allmogekost 1: 73 (1919). —
(4) -DON. (kavel- 1750 osv. kavle- 1812) (förr) redskap för mangling av kläder bestående av en kavle varpå man upplindade det som skulle manglas o. ett avlångt mangelbräde (kavelbräde) varmed man under tryck med händerna rullade kavlen fram o. tillbaka över ett bord o. d. BoupptRasbo 1750. 1MinnNordM VI. 2: 1 (1884). Carlsson Dagsv. 10 (1927). —
(4) -TRÄ (kavel- 1761 osv. kavle- 1741—1872) (förr) kavelbräde, mangelbräde. BoupptVäxjö 1741. Et st. Kafvelträ med des Kafvel. Därs. 1761. 4GbgVSH V—VI. 4: 66 (1903; fr. Västergötl.). —
(4) -TRÄD. (kavel- 1881. kavle- 1671—1785) (†) = -TRÄ. VDAkt. 1671, nr 220 (trol. denna bet.). BoupptVäxjö 1881. —
(4) -TYG. (kavel- 1667—1903. kavle- 1662—1786) (förr, bygdemålsfärgat) kaveldon. BoupptSthm 26/4 1662. 1. Kafweltygh af böök. Därs. 1667, s. 660. 4GbgVSH V—VI. 4: 66 (1903; fr. Västergötl.).
B (numera bl. bygdemålsfärgat): KAVLE-BRÄDE, -DON, se A. —
(5) -RÅ, äv. -RÅN. (i folkligt spr. i vissa trakter) tjockrå(n) som göres av utkavlad deg; motsatt: ösrå(n). Keyland Allmogekost 1: 89 (1919). —
(4) -STOCK. (förr) = KAVEL-TRÄ, sbst.1 1 kafle bräde med kaflestok. BoupptSthm 9/6 1655. Hallstén o. Lilius (1896). —
(jfr 7) -STÖVLAR, pl. (-stöflor) (i Skåne, †) stövlar med kragar vilka kunde vikas upp. (Bönderna) hade .. så kallade kaflestöflor, på hvilka kragarne, då de gingo i kyrkan, alltid slogos upp öfver knäna. Lovén Folkl. 22 (1847). Dens. (1856) i 1LundagKron. 115. —
-TRÄ, sbst.1 (sbst.2 se sp. 869), -TRÄD, -TYG, se A.
Spalt K 863 band 13, 1935