Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVRING ka3vriŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[trol. etymologiskt identiskt med KAVRING, sbst.1, med syftning på ryans egenskap att vara tjock o. raggig; möjl. användes ordet urspr. om rya med oklippt flossa (se VSylvan i Rig 1934, s. 211 ff.)]
(i folkligt spr. i Blekinge o. södra Småland, ngn gg äv. i Bohuslän) rya. Rig 1934, s. 219 (1698). Linné Bref I. 1: 340 (1733). DN 1914, nr 15731, s. 6. TextBildv. 29 (1925).

 

Spalt K 869 band 13, 1935

Webbansvarig