| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
1) person som i ett l. annat avseende går utöver det vanliga måttet; betydande l. framstående l. mäktig person; bjässe; ”potentat”; numera nästan bl. arkaiserande l. ironiskt l. övergående i bet. 2. Ösbo, Kinnawalss härad, Albo häradt och Konungz härad, ther som störste kagxerne woro och förnempste rotten woro thill thet hela wproor (dvs. dackefejden). Brahe Kr. 39 (c. 1585). (Man bör vinnlägga sig om att uppfostra barnen i gudsfruktan och Herrens förmaning) fast the icke blifwa så högha Kaxar och Potentater i werlden. Rudbeckius KonReg. 26 (1614). Vinet stympare gör til stora och modiga kaxar. Nicander GSann. 33 (1766); jfr 2. Där sutto de utländska sändebuden i Stockholm som väldiga kaxar och styrde riksdagen med sina mutor. Heidenstam Svensk. 2: 289 (1910); jfr 2. Bergman JoH 39 (1926). (†) Han war .. en stor kaxe til at slås, när han blef thär til upmanter. Peringskiöld Hkr. 1: 296 (1697; isl. orig.: vyga maþur micill). — jfr STOR-KAXE.
2) (numera i sht ngt vard.) i fråga om jämförelse med andra: person som intar en ledande ställning l. anses som den mest betydande (som ”nummer ett”); överdängare; ”pamp”; numera vanl. övergående i bet.: person som uppträder med stora anspråk o. later, övermodig person, översittare; i sht förr äv. i uttr. vara kaxe(n) för alla o. d., vara den främste bland alla. Var ther tå een Dansk man, .. een mechta bratare (dvs. storskrytare), och .. een hufvudhielte och kaxe för allom. LPetri Kr. 79 (1559). Hesselius BondM 18 (1755). På husförhöret var han en rigtig kaxe. Hedenstierna Bondeh. 61 (1885). Han är kaxen för dem allihop. Björkman (1889). Skyldra (i tidningarna) som pristagare (i sporttävlingar) och framstå som en kaxe bland kamraterna. PedT 1896, s. 698. (Han hade) företagit sig att spela kaxe mot en arbetarson på gården. Lilljebjörn Skolm. 199 (1924). — särsk. (†) i uttr. vara högsta kaxen i korgen, vara högsta hönset i korgen (jfr KORG). Rudbeckius KonReg. 207 (1615).
Spalt K 870 band 13, 1935