| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KEJSERLIG ɟäj3serlig2, adj.; adv. -E (†, Schroderus Sleid. 181 (1610)), -EN (†, Lind (1738, 1749), Meurman (1846)), -T.
1) som gäller l. har avseende på l. tillhör l. utgår från en kejsare (l. kejsarinna); äv.: som är kejsare l. kejsarinna l. härstammar från en kejsare (l. kejsarinna); kejsar-; äv. i pl. best., substantiverat. Kejserlig värdighet. Kejserlig krona. En kejserlig person, ätt. Den kejserliga familjen. Det kejserliga hovet. Hans (hennes, deras) kejserliga majestät, förr äv. enbart kejserlig(a) majestät. G1R 1: 20 (1521). Keserlig maiestatt. Därs. 3: 313 (1526). Palmstedt Resedagb. 52 (1778). De kejserligas (dvs. den kejserliga familjens) inköp. Ahrenberg Männ. 3: 57 (1908). Kejserligt militärvälde. Grimberg VärldH 5: 14 (1931). — särsk. (†) i uttr. kejserlige fri, ”kejsarfri”. Keyser Rudolph giorde många städher .. Keyserlige frij. Schroderus Sleid. 181 (1610).
2) som är anställd i tjänst hos l. som är anhängare av l. hyser tillgivenhet för en kejsare (l. kejsarinna). RARP 1: 106 (1629). Den Keiserlige armee och Soldateska. Därs. 153 (1631). Saxen förblef kejserligt sinnadt. Geijer SvFolkH 3: 157 (1836). Kejserlig agent. Snoilsky 2: 46 (1881). — särsk.
a) i sht hist. i pl. best., substantiverat, om en kejsares (l. kejsarinnas) trupper l. anhängare. Isogæus Segersk. 949 (c. 1700). (Sv.) De Keyserlige, (eng.) The imperialists. Serenius (1741). Nilsson FestdVard. 123 (1925).
b) i utvidgad anv., i benämningar på vissa statliga ämbetsvärk l. institutioner l. där anställda tjänstemän i ett kejsardöme. FinlStatscal. 1828, s. 58. Den kejserliga operan (i Wien). Vasili WienSal. 243 (1885). De kejserliga civila ämbetsmännen (i Japan). Reinius Saito JapH 72 (1912).
3) som ägnar l. passar l. anstår l. höves en kejsare (l. kejsarinna); storslagen, magnifik; praktfull, lysande. Fosz 448 (1621). Den ytterst sköna och i sanning kejserligt sublima salen (dvs. rådhussalen i Augsburg). Atterbom Minn. 166 (1818). Tänk kejserligt då kejsare du heter! Hagberg Shaksp. 8: 82 (1849). Nybom SDikt. 1: 249 (1862, 1880).
4) [jfr holl. keizerlijke snede, ä. t. kaiserlicher schnitt, fr. opération césarienne; jfr cesarisk operation] (†) obst. i uttr. kejserlig operation, kejsarsnitt. OAcrel PVetA 1750, s. 31.
Spalt K 891 band 14, 1935