Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KEJSERSK l. KEJSERISK, adj.
Ordformer
(kai- (kay-) 1627—1634. ke- 1632. ke(i)j- (key-, käi-) 1526—1705. -arisk 1627. -erisch 1627. -erisk 1622—1655. -ersch 1630—1642. -ersk 1526—1705)
Etymologi
[jfr holl. keizersch, t. kaiserisch; avledn. av KEJSARE]
(†)
1) = KEJSERLIG 1. G1R 24: 81 (1553). The kayseriske skep. Schück Wivallius 1: 51 (i handl. fr. 1631). Thet kommer alt aff gammal Keijsersk privilegio. RP 8: 102 (1640). Schultze Ordb. 2256 (c. 1755).
2) = KEJSERLIG 2. Apg. 27: 1 (NT 1526). Han haffwer altid warit så god keysersk. G1R 15: 145 (1543) [jfr t. gut kaiserisch]. Den kaiserske armeen. OxBr. 8: 158 (1634). Ekeblad Bref 1: 388 (1655). — särsk. i pl. best., substantiverat, om kejserliga trupper l. anhängare o. d. RA I. 1: 420 (1544). Man förmenar, att de Keserske skolla taga deras mars ått Bemen. OxBr. 9: 585 (1632). Kurck Lefn. 123 (1705).

 

Spalt K 892 band 14, 1935

Webbansvarig