KERATT ɟerat4, äv. ɟe4rat, äv. ke- resp. ke4-; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor. kjerat; av t. kehrrad, eg.: åt motsatta håll rörligt överfallshjul, så inrättat att det kan drivas än åt det ena hållet o. än åt det andra, av kehren, vända (jfr FÖRKERA), o. rad, hjul (se RÅD, hjul)]
tekn. benämning på drivhjulet i en med vagnliknande medbringare försedd anordning med ändlös kedja som användes för transport av timmer o. d.; äv. i utvidgad anv., om hela anordningen.
Ssgr (tekn.): KERATT-BANA, r. l. f. kedjebana för uppfordring av timmer medelst kerattspel. HbSkogstekn. 444 (1922). SvSkog. 940 (1928). —
-VAGN. vagn (vagnliknande medbringare) som användes vid kerattspel. SvSkog. 946 (1928).
Spalt K 905 band 14, 1935
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
