Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KERTISVEN kær3ti~svän2, m.; best. -svennen; pl. -svenner.
(i fråga om fornnordiska förh.) ung hirdman vid konungs l. förnäm mans hov vilken bl. a. hade att sörja för belysning vid måltider o. d. gm att stå (vid bordet) o. hålla ljus i handen. Lagerbring 1Hist. 2: 88 (1773; i fråga om fornnor. förh.). Ling Tirf. 1: 44 (1836; i fråga om fornsv. förh.). Schück (1854). Anm. Ordet förekommer under formen kertilsven hos Lagerlöf Drottn. 81 (1899; i fråga om fornnor. förh.).
Spalt K 909 band 14, 1935