Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KILOGRAM ɟi1lωgram4, äv. ki1-, äv. ɟil1– l. kil1-, stundom -o- l. -å-, äv. 40~1 l. 30~2, n. (Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 69 (1854) osv.), äv. (numera knappast br.) r. (l. m.) (JournSvL 1800, s. 742, IllSv. 1: 13 (1882)); best. -grammet (Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 69 (1854)), ss. r. (l. m.) -grammen (Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 69 (1854), IllSv. 1: 13 (1882)); pl. = (WoJ (1891) osv.), äv. (numera föga br.) -grammer (DA 1824, nr 281, s. 1, VetAÅrsb. 1908, s. 211).
Ordformer
(-gram 1837 osv. -gramm 1818—1868. -gramme 1800—1855)
Etymologi
[jfr d. kilogram, t. kilogramm, eng. kilogram(me); av fr. kilogramme (se KILO- o. GRAM, sbst.)]
till metersystemet hörande enhet (= 1000 gram) för mätande av vikt (massa); i det närmaste motsvarande vikten av 1 kubikdecimeter rent vatten vid + 4° C. i lufttomt rum vid 45° bredd o. havets nivå; i skrift ofta förkortat kg. JournSvL 1800, s. 742. 1 kilogramm (2,35 skålp.). Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 56. Indelningen af mått och vigt skall vara följande: .. ett kilogram utgörande 10 hektogram. SFS 1878, nr 49, s. 3. Moll Fys. 5: 19 (1897). NoK 49: 55 (1925).
Ssgr: KILOGRAM-KALORI. fys. värmemängd (= 1000 gramkalorier) som åtgår för att (från en fixerad temperatur, numera vanl. + 14,5° C.) höja temperaturen hos 1 kg. vatten med 1° C.; i skrift ofta förkortat Cal. Moll Fys. 2: 49 (1898). Starck Kemi 283 (1931). —
-KRAFT. fys., tekn. tyngden av 1 kg., vägt i lufttomt rum vid 45° bredd o. havets nivå; i skrift ofta förkortat kg´. Ekman Mek. 78 (1919). NoK 49: 64 (1925). —
-METER. fys., tekn. det mekaniska arbete som erfordras för att (på 1 sekund) lyfta 1 kg. 1 meter; i skrift ofta förkortat kgm. Hwasser HbLokF 121 (1865). Moll Fys. 1: 78 (1897). SFS 1925, s. 939. —
-PRIS, n. (i fackspr.) pris per kilogram av en vara. GbgTrädgFPrisuppg. 1920, s. 35. —
-PROTOTYP. VetAÅrsb. 1908, s. 205. —
-VIKT. särsk.: viktlod som väger ett kilogram. Justerade Kilogramvigter. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 4.

 

Spalt K 937 band 14, 1935

Webbansvarig