Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KILT kil4t, r. l. m. (HFinlKamF 1: 13 (1530), Cederlöf FinlPrästEkon. 156 (1934)), äv. n. (Almquist CivLokalförv. 2: 348 (cit. fr. 1530-talet), Därs. (1921)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (G1R 28: 277 (1558), HA 6: 140 (c. 1575)); äv. (i bet. 2) KILTIS kil4tis, r. l. m.; förr äv. KILTE, sbst.
Ordformer
(gyldtis- (i ssg) 1553 (: Gyldtis penningar). kelte- (i ssg) 1544 (: kelte-penninger). kijlt 1558 (: kijlter, pl.). kilt 1528 osv. kilthr, pl. Voionmaa SuomKeskTutk. 67 (cit. fr. 1558). kijllte 1550. kiiltitt, sg. best. 1539. kyllthet, sg. best. 1552. kiltis 1921 (efter handl. fr. 1500-talet). kiltis- (i ssg) 1556 (: kiltis peningerne)— 1921 (: kiltispenningar). kyltes (i ssg) 1548 (: kyltes penningar))
Etymologi
[av fin. kilti, sannol. av sv. urspr.; jfr fsv. gilde, gylde, avgift, utskyld (se GILLE)]
(i fråga om ä. finländska förh.) kam.
1) skatt; urspr. sannol. om en efter bågtal (i vissa landsdelar efter kroktal l. röktal) utgående kyrklig skinnskatt, vilken (med namnets bibehållande) senare erlades i pänningar; äv. om en skattetitel i kronans skattlängder (jfr KILT-PÄNNINGAR); stundom om skattetal (bågtal, mantal). HFinlKamF 1: 13 (1530). Änn utgöres af Kem(i) Sockn en skatt som kallas kiltt och som utgår efter bogatal .. Penningar 2 öre. HA 11: 429 (1560). Almquist CivLokalförv. 2: 348 (1921; i fråga om förh. på 1500-talet). — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: skinn (ss. skattepersedel). Ehuadt thet är i peninga, affradt, kilt smör, lax, eller annat. G1R 5: 22 (1528).
2) område, som för idkande av jakt l. bedrivande av svedjebruk mot särskild skatt upplåtits å kronans utmark; äv. om jordegendom ss. viss egenartad beskattningsenhet. HA 11: 428 (1556). G1R 28: 277 (1558). Skatt för Cronones urmark och kalles kilthr the Böndne pläge bruka theris Swedelandh och Såme kan Såå 2 sp och Såme 3 spn wdi kilte Jordh. Voionmaa SuomKeskTutk. 67 (cit. fr. 1558). År 1572 blefvo 107 rökar och 5 kilter öde och brände. HA 6: 140 (1878; efter handl. fr. 1572). Klockareräntan, som utgick med en kolmas råg av var kiltis. Almquist CivLokalförv. 2: 510 (1921; i fråga om förh. på 1500-talet). För en hel kilt skulle erläggas: .. (bl. a.) kiltpenningar 12 deninger. Cederlöf FinlPrästEkon. 156 (1934; i fråga om förh. i Säminge socken 1559).
Ssgr (i fråga om ä. finländska förh., kam.): A (till 1 o. 2): KILT-PÄNNINGAR, pl. (kilt- 1934. kilte- (kelte-) 1544. kiltis- (gyldtis-, kyltes-) 1548—1934) [fsv. kiltispenningar (Forssell Hist. 1: 181 (1456))] skattetitel betecknande enligt olika skattetal (kroktal, röktal, mantal, jordtal) uppburna pänningskatter; sannol. äv. om i pänningar utgjord kilt (i bet. 1); äv. om avgift för begagnande av kronans skog l. utmark till jakt l. svedjebruk; äv. om den pänningskatt som utgjordes från beskattningsenheten kilt (se KILT 2). Almquist CivLokalförv. 3: 176 (i handl. fr. 1544). Fontell SvFinR 50 (i handl. fr. 1548). HFinlKamF 2: 103 (c. 1575). Almquist CivLokalförv. 2: 490 (1921). Cederlöf FinlPrästEkon. 306 (1934).
B (†): (2) KILTE-JORD. Voionmaa SuomKeskTutk. 67 (cit. fr. 1558; se KILT 2). —
-PÄNNINGAR, se A.
C: KILTIS-PÄNNINGAR, se A.

 

Spalt K 939 band 14, 1935

Webbansvarig