Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINKEBY l. KINKOMBY, sbst.
Ordformer
(kin(c)ke- c. 1678—1707. kinkom- 1695)
Etymologi
[sv. dial. kinkeby, kinkomby; fingerat ortnamn bildat av sv. dial. kinka, hänga o. slänga (se KINKA, v.3), o. BY, sbst.2]
(†) ss. beteckning för: galge(n). Denne (tjuven blev) fasttagen och förd till Kinckeby. SColumbus Vitt. 283 (c. 1678). Med Repet om Halsen gå till Kinkomby, och warda Korpom till Spijs. Fernander Theatr. 282 (1695). KKD 2: 43 (1707).

 

Spalt K 964 band 14, 1935

Webbansvarig