| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIPP ɟip4, interj.
interj. som avser att återge det ljud som uppstår, då en sko l. toffel kippar l. då man lyfter upp foten efter att ha trampat på ngt som är mjukt av väta l. då man under samma betingelser företar likartad tryckrörelse av annat slag; äv. i substantivisk anv. Hans stöflar läto kipp, kipp, när han rörde fötterna. Topelius Läsn. 3: 5 (1867). Bara man rör sig (i den våta stoppade tygsadeln), så säger det kipp, kipp. Hedin Pol 1: 232 (1911).
Spalt K 969 band 14, 1935