| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KISS kis4, ofta uttalat (viskande) ks (med munnens talorgan i i-ställning), interj.
lockrop till katt; ofta upprepat en l. flera ggr; äv. med tillfällig substantivering. När man ropar Katten: Kiss, kiss. Giese Sprachm. 1—3: 326 (1730). Rydqvist SSL 5: 210 (1874). Jag .. hör hur Hoby lockar sitt ”kis—kis—kom—kis!” TurÅ 1918, s. 267.
Spalt K 986 band 14, 1935