Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIVER, sbst.1 r. l. m. (SPF 1833, s. 417 (: kifrar, pl.)) l. n. (Runeberg ESkr. 1: 154 (1836)); best. -n, ss. n. kivret; pl. kivrar, ss. n. =; förr äv. KIVERT, r. l. m.; pl. -ar
Ordformer
(kiver 1833 (: kifrar, pl.)—1912. kivert 1818 (: kivertar, pl.))
Etymologi
[av ry. kiver, kask]
(i Finl., förr) benämning på ett visst slags militär huvudbonad, kask. ÅboAllmT 1818, nr 57, s. 3. SPF 1833, s. 417. Gripenberg Kadettk. 144 (1912; i fråga om förh. på 1840-talet). — jfr LÄDER-KIVER.

 

Spalt K 1017 band 14, 1935

Webbansvarig