Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAPP klap4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. klappe; bildat till KLAPPA, v.]
redskap l. anordning att ”klappa” med.
a) (†) slaga (för bultning av lin); jfr KLAPPA, v. 1 b α. Bennet Lin. B 3 a (1738).
b) (†) redskap att anslå ett slaginstrument med. Hülphers Mus. 23 (1773).
c) [jfr liknande anv. av mnt. klape, holl. klap] (†) skallra, skramla. Ekblad (1764; under crepitaculum).
d) (i sht förr) på dörr l. port anbragt, rörlig metallklump l. hammare o. d. avsedd att banka på dörren (osv.) med; portklapp; jfr KLAPPA, v. 4 a. Lind (1738). UpplFmT 3: 24 (1873). Portar, försedda med .. klapp av smitt, ornerat järn. AllmogHemsl. 61 (1915). — jfr PORT-KLAPP.

 

Spalt K 1084 band 14, 1936

Webbansvarig