| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAPPRIG, adj.1
(†) blandad med l. full av l. täckt med klapperstenar. Grund och klaprigh iordh. HFinlH 3: 275 (1555). Än skodda hjulen .. / .. i en klapprig backe kullra. JGOxenstierna 1: 23 (1772, 1805).
Spalt K 1102 band 14, 1936