Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLASSICIST klas1isis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cl-)
Etymologi
[jfr t. klassizist, eng. classicist; till KLASSICISM; med avs. på bildningssättet jfr GERMANIST, LATINIST]
1) (†) om klassiskt bildad person, klassiker (se d. o. 3). 1NordUnivT I. 2: 103 (1855).
2) person som är anhängare av l. tillhör klassicismen.
a) i sht litt.-hist. o. konsthist. motsv. KLASSICISM 1. Nordensvan KonstH 195 (1900). Såsom klassicist rådde la Bruyère inte över någon fabulerande fantasi. Sylwan (o. Bing) 1: 336 (1910). Klassicisternas marmorkalla, statuariska formskönhet. Tikkanen Konsth. 328 (1925).
b) mus. motsv. KLASSICISM 2. Jeanson (o. Rabe) 2: 176 (1931).

 

Spalt K 1153 band 14, 1936

Webbansvarig