Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIMAKTERISK klim1akte4risk l. kli1-, adj.; förr äv. (i bet. 1) KLIMATERISK, adj.1
Ordformer
(förr vanl. skrivet cli-. -makt- (-mact-) 1734 osv. -mat- 1750—1837)
Etymologi
[jfr t. klimakterisch, eng. climacteric(al), fr. climatérique; av lat. climactericus, som hör till de kritiska levnadsåren (i sht vart sjunde l. nionde), av gr. κλιμακτηρικός, kritisk, farofylld (om vissa levnadsår), avledn. av κλιμακτήρ, pinne i en stege, bildl. äv.: farofylld tid i en persons levnad; besläktat med KLIMAT o. KLIMAX. Formen klimaterisk beror på inflytande från fr. — Jfr KLIMAKTERIUM]
1) [efter lat. annus climactericus] i uttr. klimakteriskt år (jfr 2), enl. äldre uppfattning, om vart sjunde år i en människas levnad, vilket ansågs innebära viktiga fysiologiska förändringar i människokroppen. Hvart siunde år är en mans climacteriska år, men det sextijonde tredie är det stora. Serenius (1734; under climacterical). Dalin Vitt. II. 4: 143 (1750). Dalin (1852). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) med. om år l. ålder i kvinnans liv: som tillhör klimakteriet; om företeelse l. förhållande: som sammanhänger med klimakteriet. De klimakteriska åren, den klimakteriska åldern. TLäk. 1833, s. 348. Klimakteriska blödningar. SvD(A) 1922, nr 92, s. 5. Essen-Möller KvinnlUnderl. 110 (1932).

 

Spalt K 1213 band 14, 1936

Webbansvarig