Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINGRIS kliŋ3~ri2s, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Västerb.) klingris; sannol. till sv. dial. klinge(r), f. (se KLINGA, sbst.2, KLINGRA, sbst.). Benämningen torde bero på den sporrklinglika formen hos dvärgbjörkens blad]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) björken Betula nana Lin., dvärgbjörk; jfr FREDAGS-BJÖRK. Linné FlLapp. nr 342 (1737; fr. Västerb.). Retzius FlOec. 111 (1806).

 

Spalt K 1233 band 14, 1936

Webbansvarig