Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIPPARE klip3are2, sbst.3, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(klipp- 1525 osv. klypp- c. 1635—1707. klepp- 1745—1755. kläpp- c. 1755. — -are 1525 osv. -er 1532—1650)
Etymologi
[fsv. klippare, motsv. ä. d. klipper, d. klepper(t), holl. klepper, holl. dial. klipper, t. klepper, liten (rid)häst, eng. clipper, snabb häst; av mnt. klepper (o. väl även, ehuru icke uppvisat, klipper), resp. mht. (Livland) klipper, i handl. fr. 1341 i den latiniserade formen equus clipperus (Gutzeit WörterschatzLivl. 2: 51 (1889)), sannol. till ett verb av ljudhärmande urspr., föreliggande i mnl. clippen, cleppen, åstadkomma ett ljud (t. ex. av hästhovar mot marken) motsvarande det som återgives med KLAPPRA, men i högre tonläge; jfr t. klippen med samma bet. (äv.: skramla, rassla), ävensom nt. kleppen, springa hastigt; troligen har ordet inkommit i sv. närmast från östersjöprovinserna, där ifrågavarande hästras av gammalt är allmän (jfr Wrangel HbHästv. 1282 f. (1887))]
småvuxen, men kraftigt byggd, livlig o. snabbsprungen häst, i sht om dylik använd ss. ridhäst; förr äv. om ung, oinriden dylik; utom i fråga om ä. förh. numera nästan bl. ngn gg allmännare (i sht i högre stil): häst, ”springare”, ngn gg äv. ironiskt: ”bondhäst”, krake. G1R 2: 16 (1525). 200 ryttarehestar och 100 klippare. RP 8: 93 (1640). I Norie är een serdeles godh Art Klippare, durige och starcke til rijda och draga, serdeles i Gulbrandzdahlen. Risingh LandB 70 (1671). Alle Ölänske hästarna äro små klippare, som ganska färdigt löpa. Linné Öl. 124 (1745). Låt den muntra klipparen (dvs. pegasen) mellanåt fritt utlöpa; den skall ej ständigt gå i passgång. Rydqvist i 2SAH 12: 417 (1827). I stället för felande eller frånvarande nummerhäst, bör annan tjenstbar häst eller klippare vara att tillgå, i de fall författningarne sådant föreskrifva. TjReglArm. 1858, 3: 69. En man som bestiger en eländig klippare och drifver slagtarens kreatur till slagtbänken. Samtiden 1873, s. 272. Möller Jordbr. 98 (1881). Östersjöprovinsernas klippare .. indelas i ”dubbelklippare” och ”små klippare”. Wrangel HbHästv. 1282 (1887). — jfr BOND-, BRAND-, DUBBEL-, GÅNG-, GÄRDE-, RID-, TROSS-, UTGÄRDS-, VAGNS-, ÖLANDS-KLIPPARE.
Ssgr (förr): KLIPPAR- l. KLIPPARE-BETT. (†) betsel för klippare. BtFinlH 3: 238 (1549). —
-RAS, r. Wingård Minn. 11: 45 (1849). Wrangel HbHästv. 1283 (1887). —
-SADEL. SthmStadsord. 1: 115 (1654). —
-SKO, r. l. m. hästsko för klippare. G1R 26: 367 (1556). —
-SÖM. (klippers-) (†) hästskosöm för klippare. G1R 26: 367 (1556).

 

Spalt K 1263 band 14, 1936

Webbansvarig