| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLITSCH KLATSCH klit4ʃ klat4ʃ, interj.
utrop återgivande det ljud som uppkommer, då ngt smetigt l. vått hastigt slår emot ngt (hårdt) underlag; äv. i substantivisk anv. Rydqvist SSL 1: 145 (1850). Öfverallt rökas cigaretter och tuggas betel. Klitch, klatch, låter det oupphörligt mot cementläggningen. Wilhelm SolLys. 88 (1913).
Spalt K 1275 band 14, 1936