Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIVSTÄTTA kli3v~stät2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KLEVSTÄTTA l. KLÖVSTÄTTA, f.
Ordformer
(klev- (klef-) 1650. kliv- (klijff- o. d.) c. 1635 osv. klöv- (klöff-) 1658)
Etymologi
[jfr sv. dial. klevstätta, klivstätta, klövstätta; av ett (icke anträffat) fsv. klĭf (jfr KLEV, sbst.2), vbalsbst. till KLIVA, v.1 1 l. 2, o. STÄTTA. Formen klivstätta har uppkommit gm ombildning av klevstätta i anslutning till kliva; formen klövstätta är en gm labialisering uppkommen biform till klevstätta]
anordning för att kliva över en gärdsgård, urspr. vanl. bestående av två invid var sin sida av gärdsgården midt emot varandra lagda stenar l. av två med på ena sidan inhuggna steg försedda stockar, uppresta i lutning mot varandra på var sin sida om gärdsgården, stätta. Schroderus Dict. 152 (c. 1635). Cederborgh OT 4: 89 (1818). Östergren (1930).

 

Spalt K 1280 band 14, 1936

Webbansvarig