| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLOKHET klω3k~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 b) -er.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara klok. — särsk.
1) motsv. KLOK 1: godt förstånd o. omdömesgillhet, förståndighet; numera i sht i inskränktare anv.: förmåga att klart bedöma vad som i olika situationer l. under olika förhållanden är det (i längden) lämpligaste l. fördelaktigaste (ofta med hänsyn till den egna lyckan l. välfärden), intellektuell skärpa framträdande i förståndets praktiska användning, praktiskt förstånd; äv. med mer l. mindre starkt framträdande bibegrepp av dels: förutseende omtänksamhet l. beräkning, dels: försiktighet. Beräknande klokhet. Politisk klokhet. Klokhet och förstånd. Klokhet och behärskning. Klokhet och omtanke. Åtgärderna vittna om, visa stor klokhet. Visa stor klokhet i ngt. Klokheten fordrar dessa eftergifter. Jag hade icke klokheten att hålla mig undan. Effter hans nådhes rikedomar, aff huilka han oss rundeligha deelactugha giordt haffuer, vthi all wijsdoom och clookheet. Ef. 1: 8 (NT 1526; Bib. 1917: med all vishet och allt förstånd). Tala icke för en dåras öron, ty han förachtar tins taals klookheet. Ordspr. 23: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: vad klokt du säger). Han hade en sådan klokhet, at han ikke lätt bedraga sig. Schultze Ordb. 2318 (c. 1755). Visheten, såsom blott medel till lycksalighet, är Klokhet (prudentia). Snellman ElCurs 3: 58 (1840). (Han handlar) med stor konsekvens och slughet — under det han är i full saknad af den högre egenskap som kallas klokhet. Fröding Eftersk. 2: 54 (1890, 1910). Då klokheten af att köpa detta hus sattes i fråga (så osv.). De Geer Minn. 1: 72 (1892). Bergman Patr. 58 (1928). — särsk.
a) i talrika ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Klookheet sätter mannen på säthet. .. (dvs.) Wijszdom vphöyer sin älskare. Grubb 418 (1665). Klookheet haar ögon i nacken. Dens. 418. Mycken klookheet blijr offta bedragen. Dens. 541; jfr d. Den har mycken klokhet fått, / Som kan skilja ondt från godt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera bl. tillf.) konkretare, om yttring av klokhet (ss. klokt ord l. yttrande l. beteende, klok åtgärd l. anordning o. d.). JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 224 (i pl.). Till den klokhet, att rätta sin tideräkning efter sol-år, måste våra längst bort belägne Nord-svenskar hinna långt förr, än Egyptier, Greker, Romare. Atterbom Minnest. 1: 137 (1847). Jag säger dig .., att för var gång du hör de mina säga en dårskap skall du tänka dig tio klokheter sagda av andra mannar. Larsson Hemmab. 290 (1916).
c) (numera föga br.) närmande sig l. övergående i bet.: förslagenhet, fintlighet, slughet, list(ighet); jfr KLOK 1 b. Helsingius S 6 b (1587). Medh klookheet iagh (dvs. köpmannen) en annan swijker. Fosz A 2 a (1621). List winner macht .. (dvs.) Klokheet öfwergår starckheet. Grubb 457 (1665). Schultze Ordb. 2317 (c. 1755). Ormen är listen i dess råhet, .. men katten är listen i dess soffrade, dess förfinade gestalt, som heter klokhet. Blanche Våln. 377 (1847).
d) (ringaktande, numera bl. tillf.) klokskap (se d. o. 1 b); jfr KLOK 1 d. Han begrijper (dvs. fångar) the wisa vthi theres klokheet. 1Kor. 3: 19 (NT 1526; Bib. 1917: klokskap).
2) (†; se dock slutet) motsv. KLOK 3: kunnighet, insiktsfullhet, lärdom; förfarenhet; skicklighet. En wijs man gör icke mykit aff sijn klookheet, men the dårars hierta vthropar sin dårskap. Ordspr. 12: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: en klok man döljer sin kunskap). Then snabba hand som för medh Pallas kunde kämpa / Ok i hand-kånstig wärk Arachnens klookheet dämpa / är stälnad lijk som Steen. Lucidor (SVS) 151 (1671). (Paulus hade av Gamaliel) lärdt alla hemligheter, i then Judeska Religionen, ja, the förnämsta stycken af Hedningarnas klokhet. Spegel Pass. 17 (c. 1680). Walcke MbDansk. 52 (1782). — särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med bestämning inledd av prep. på, förr äv. i l. om; jfr KLOK 3 a. Klokhet på verlden. Gumælius Bonde 126 (1828). För att behaga gubben och visa min klokhet om boskapsfoder, hade jag (osv.). Almqvist AMay 54 (1838).
-LÄRA, r. l. f.
1) (†) klokhetsregel. EP 1792, nr 40, s. 3. ”Den första klokhetsläran böd, / ”Att: hvad man lofvar i sin nöd / ”Man ej behöfver hålla. Stiernstolpe Blumauer 2: 7 (1814).
2) filos.; jfr -MORAL. LittT 1796, s. 393. Den egennyttiga klokhetslära .. som med outhärdelig tråkighet sladdrar i våra tomma kyrkor. Phosph. 1811, s. 71. Den personliga fördelens klokhets-lära. CGNordforss i 2SAH 10: 241 (1822). Vi ha fått nog af dagens klokhetslära, / Som ordar städs om rättighet förnäm, / Men mycket knappt om pligter och om ära. Wirsén Dikt. 236 (1876). Rydberg FilosFörel. 4: 166 (1878). —
-MORAL. filos. moral med klokheten ss. norm, nytto- o. lyckomoral; jfr -LÄRA 2. Rydberg FilosFörel. 4: 166 (1878). Peripatetikernas klokhetsmoral. 2NF 23: 770 (1915). —
-MÅTT, pl. (†) kloka mått o. steg. Lenngren (SVS) 2: 18 (1782; skrivet ss. två ord). Kolmodin Liv. 2: 16 (1832). —
-REGEL. regel som har sin grund i l. är ett uttryck för klokhet. Lagerbring 1Hist. 2: 460 (1773). Några moraliska Sententier eller klokhetsreglor af de gamla Visa. Wulf Köppen 2: 216 (1799). Prosaiska klokhetsregler. PT 1908, nr 3 A, s. 3. —
-SKÄL. på klokhet grundat skäl. Bolin Statsl. 2: 42 (1871). (Han) avstod .. av klokhetsskäl från försöket. LagSvärd. 208 (1919). —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. på klokhet grundad åtgärd; ofta närmande sig bet.: försiktighetsåtgärd. Snellman Stat. 117 (1842). Söderblom Gudstr. 188 (1914).
Spalt K 1329 band 14, 1936