Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLORAL klora4l l. klå-, äv. klω-, r. (Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 303, osv.), äv. n. (SAOL (1900; jämte r.), Östergren (1930; jämte r.)); best. -en, äv. -n, ss. n. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet chl-. kloral 1869 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. chloral; bildat av J. v. Liebig omkr. 1832 av KLOR o. första stavelsen i ALKOHOL]
1) kem. färglös vätska med stickande lukt framställd gm invärkan av klor på etylalkohol. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 303. 3NF 11: 870 (1929).
2) i sht farm. o. med. kloralhydrat; i fackmässigt spr. företrädesvis ss. första led i ssgr. Hygiea 1869, s. 433. På aftonen tog hon kloral och föll innan klockan tolf i en lugn sömn. PT 1899, nr 80 A, s. 2. Gentz Lindgren 41 (1928).
Ssgr: (1, 2) KLORAL-FÖRGIFTNING. med. NF 4: 1382 (1881). Svenson Sinnessj. 72 (1907). —
(1) -HYDRAT. kem. o. farm. ss. sömnmedel använd kemisk förening av kloral o. vatten. Hygiea 1869, s. 433. Det första av de moderna sömnmedlen, som kom i allmännare bruk, var kloralhydrat. Santesson Läkem. 108 (1924).

 

Spalt K 1336 band 14, 1936

Webbansvarig