KLORIN, n. (Dalin) l. r. (NNordenskiöld (1823) hos Berzelius Brev 11: 60); best. -et.
Ordformer
(chlorin(e))
Etymologi
[av eng. chlorine, bildat av den engelske kemisten H. Davy 1810 till gr. χλωρός, gulgrön, ljusgrön (se KLORIS), med hänsyftning på ämnets färg. — Jfr KLOR]
