Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOTT klot4, äv. KLUTT klut4, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) klott, klutt, n., sudd, illa utfört arbete, ngt nedsmutsat, blött väglag, slask, klotter, n., geléartad massa, smuts, suddande, suddig skrift; bildat till stammen i KLOTTA, i bet. 2 o. möjl. urspr. i bet. 1 vbalsbst. till detta ord]
1) (nästan bl. i Finl., vard.) slask, ”kladd” (se KLADD, sbst.4 2), smet; ngt nedsmutsat l. nedsölat. TPedFinl. 1895, s. 125. Bergroth FinlSv. 342 (1917).
2) (i Finl., vard.) fuskvärk, klåperi.

 

Spalt K 1361 band 14, 1936

Webbansvarig