Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOTTIG klot3ig2, äv. KLUTTIG klut3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) klottig, kluttig; bildat till stammen i KLOTTA]
(nästan bl. i Finl., vard.) nedsmord; smetig, smutsig; slaskig. TPedFinl. 1895, s. 125. Bergroth FinlSv. 331 (1917).

 

Spalt K 1362 band 14, 1936

Webbansvarig