Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLOXA, v., anträffat bl. i p. pr. -ande. Etymologi [jfr sv. dial. glokksa, om visst läte hos grodor, ä. t. kloxen, kluxen, kluchsen, t. glucksen, frambringa ett kluckande ljud, kackla m. m.; av ljudhärmande urspr. — Jfr KLUCK, interj., KLUCKA] (†) kväka. The kloxande paddor. L. Paulinus Gothus Föret. B 4 a (1632; i bild, om ”papister”). Spalt K 1370 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se