| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUDD klud4, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. KLUDDER klud4er, sbst.1, m.; best. -n; pl. kluddar.
(vard.) ”kluddare”. — särsk.
1) motsv. KLUDDA 5, = KLUDDARE 1. Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668). Nyheter .. äro att Berruécan har gift bort sin dotter med en kludder till målare. Lidforss DQ 2: 598 (1892). Karlfeldt FridLustg. 141 (1901). Du är långt ifrån att vara en dilettant eller en kludd. Hallström Halbe Io 337 (1918; anfört ss. yttrat till en målare).
2) motsv. KLUDDA 8, = KLUDDARE 3. Våre kluddar (dvs. papisterna), de äro trä-gudar, hos dem är hvarken gjörande eller låtande, hvarken lefverne eller lära. Borg Luther 1: 77 (1753). Östergren (1930).
Spalt K 1385 band 14, 1936