klycka | SAOB

Publicerad 1936

KLYCKA, v. -er. vbalsbst. -ANDE, -NING.

Ordformer

(klycka (-kk-) 1738—c. 1755. klyckia c. 1635)

Etymologi

[sv. dial. (Uppl. m. fl.) klycka; jfr KLUCKA, ävensom KLÄCKA, v.5 — Jfr KLYCK]

(†) klucka (se d. o. 1 a). Schroderus Dict. 239 (c. 1635). Hönan kaklar och klycker. Dens. Comenius 160 (1639). Schultze Ordb. 2283 (c. 1755).

Spalt K 1412 band 14, 1936

Webbansvarig