Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLYS kly4s, n. ((†) r. l. m. Rålamb 10: 15 (1691: Clysarna, pl. best.), Serenius Gggg 4 b (1757: Klysar, pl.)); best. -et; pl. = ((†) ss. m. l. r. -ar, se ovan).
Etymologi
[liksom d. klys, n., i ä. d. äv. r., av nt. klüs, f., l. holl. kluis, f. (jfr t. klüse), elliptiskt av nt. klüsgat resp. holl. kluisgat (jfr KLYS-GATT), till mnt. klūse, f., trång öppning, cell, resp. mnl. clūse, f., cell (jfr fsv. klus, f., eremitboning), motsv. fht. chlusa, av mlat. clusa, trång öppning, pass, cell, eg. f. sg. av clusus, sidoform till clausus, p. pf. av claudere, tillsluta (se KONKLUDERA); jfr KLOSTER]
sjöt. metallfodrad mindre öppning i ett fartygs bog, sida l. däck, varigenom ankarkätting l. förtöjningståg ledes; i sht om trumma i bogen genom vilken ankarkättingen löper o. i vilken, när ankare utan stock användes, ankaret upplägges (ankarklys). Rålamb 10: 15 (1691). Vid den grofva kättingens dofva gnisslande genom det järnskodda klyset dök ankaret ned på fjorton meters djup. Lindqvist BakMoln. 7 (1911). Patentankarna hängde i sina klys, fulla av grå lerklumpar. Holmström Däck 68 (1927). — jfr AKTER-, ANKAR-, BOG-, DÄCKS-, SIDO-KLYS m. fl. — särsk.
a) i fråga om ankare, i uttr. (ligga l. läggas) för öppet klys l. med öppna klys, (ligga l. läggas) utan stoppare på kättingen; äv. i uttr. hålla öppet klys, hålla ankarkätting klar o. fri från törnar med annan ankarkätting. För att hålla öppet klys fordras .. intet annat, än att svaja fram och tillbaka åt en och samma led. Roswall Skeppsm. 1: 156 (1803). Ankrarne läggas .. med öppna klys för vestlig vind. Skogman Eug. 2: 37 (1855). Wrangel SvFlBok 209 (1898). 2NF (1910).
b) (†) om ankare, i uttr. vara för klys l. klyset, vara uppvindad till klyset. Deleen (1829). Jungberg (1873).
Ssgr (sjöt.): KLYS-BAND. vart särskilt av de krumband som sitta på ömse sidor om ett klys. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-BUSS, r. l. m.
1) i fråga om ä. förh.: i bogen inpassad klamp varigenom ett klys går; numera bl. om metallskoning i ett klys, klysbussning. Rajalin Skiepzb. 37 (1730). Dalman (1765). Jungberg (1873).
2) (†) klyspropp. Calwagen (1851). 2NF 14: 363 (1910; anfört ss. äldre benämning). —
-BUSSNING. metallskoning i ett klys. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-DYNA. [jfr d. klyspude, holl. kluiskussen, t. klüskissen] under klyset sittande ”dyna” av trä, varöver ankartåget löper; jfr DYNA, sbst.1 4. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-GATT. [jfr nt. klüsgat, holl. kluisgat, t. klüsgatt] klys. Möller (1790). WoH (1904). —
-HULT. [jfr d. klüsholt, holl. kluishout, t. klüsholz] (numera knappast br.) klystimmer. Möller (1790). Jungberg (1873). —
-MATTA, r. l. f (mindre br.) matta använd för att skydda kabel l. tross för alltför stark slitning i ett klys. ReglArméenFl. 1788, s. 29. ReglFl. 1834, 1: 124. —
-PROPP. konformigt, med drev omlindat trästycke som användes för att tilltäppa ett klys. Deleen 603 (1829). Wrangel SvFlBok 384 (1898). 3NF 4: 305 (1925). —
-STOPPARE, r. l. m. mekanisk anordning i ankarklyset varigenom ankarkättingen kan stoppas o. fasthållas. Ramsten 22 (1866). BonnierKL (1925). —
-SÄCK. [jfr holl. kluiszak, t. klüs(en)sack] (förr) benämning på var särskild av de med sågspån fyllda säckar som stundom lades ss. skoning i mellanrummet mellan ankartåget o. klyset. Röding 1: 868 (1794). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-TAVLA.
1) (†) i bogen inpassat trästycke varigenom ett klys går; jfr -BUSS 1; äv. liktydigt med: klystimmer (i pl.); jfr -BAND. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Cnattingius (1875, 1894).
2) järnplatta som skjutes över klyset på inombordssidan. Ekelöf Skeppsm. 170 (1881). Smith (1916). —
-TIMMER. vart särskilt av de timmer i ett fartygs bogförtimring som ligga på ömse sidor om ett klys. Chapman Dimens. C 1 b (1796). 2NF 14: 363 (1910).

 

Spalt K 1420 band 14, 1936

Webbansvarig