Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄM kläm4, sbst.2, r. l. m.; best. klämmen; pl. klämmar.
Etymologi
[sv. dial. kläm; sannol. till KLÄMMA, v., o. med urspr. bet. antingen: ”ngt som klämmer om” (magen l. kroppen o. d.) eller: ”ngt som klämmer till”, ”slag” o. d., i senare fallet att jämföra med ”hurvel”, ”knäpp” i bet.: sup (jfr äv. ”körare” o. d.); jfr KLÄMTARE, sbst.2, KLÄMTSUP]
(vard., numera mindre br.) glas brännvin; sup, snaps; stundom: ”gök”, ”kask”. BränvFarväl 2 (1772). Gamle bror Jockum vid baljan hickar, / Ropar i ångsten: ”tag hit nu en kläm!” Bellman 5: 297 (c. 1775). En kläm eller kask, det är kaffe, blandadt med brännvin. Læstadius 1Journ. 127 (1831). Sätherberg Dikt. 2: 231 (1846, 1863). Engström Bläck 147 (1914).

 

Spalt K 1482 band 14, 1936

Webbansvarig