Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÖVER, sbst.4, n.
Etymologi
[av ovisst urspr.; möjl. bildl. anv. av KLÖVER, sbst.1, l. KLÖVER, sbst.2 — Jfr KLÖVRA]
1) (†) i uttr. slå klöver l. slå ett klöver för ngn, vara hindrande för ngn, ”sätta krokben” för ngn. Bladet warder sig snart wändandes, och slor Klöfwer för tig i Förslaget. Fernander Theatr. 288 (1695). Chydenius 197 (1765).
2) (i Finl., vard.) i uttr. slå klöver, gå ostadigt, ragla; jfr KLÖVRA. Topelius Dagb. 3: 22 (1837). Arkadius Pakkala 107 (1895). Bergroth FinlSv. 275 (1917).

 

Spalt K 1525 band 14, 1936

Webbansvarig