Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAPPA, v.2 -ade.
Ordformer
(knap- c. 1620. knapp- 1665—1856)
Etymologi
[sv. dial. knappa, slå, bulta; till KNAPP, sbst.]
(†) slå, bulta; knacka; särsk. med bestämning inledd av prep. på, angivande stället på vilket ngn bultar l. knackar; äv. opers.; äv. tr. med personobj.: klå upp, ”klappa om” (ngn)? Hon knappar på dörren. SvForns. 1: 393. Visb. 1: 259 (c. 1620). Han skulle genom sina dubröder .. knappa honom. ConsAcAboP 3: 42 (1665). Wallenberg (SVS) 2: 93 (1764). Rääf Ydre 1: 68 (1856; opers.).

 

Spalt K 1563 band 14, 1936

Webbansvarig