| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNASTER, sbst.3, n.; best. -tret.
(†) koll.: dåligt folk, pack; ”slödder”. (Erik XIV låg) i händerne på bofvar och knaster. HSH 8: 28 (c. 1800). Så taga vi oss hyggliga rum (i Sthm), ty vi behöfva ej bo som knaster. Knorring Skizz. II. 2: 18 (1845).
Spalt K 1579 band 14, 1936