Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNASSLA knas3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Värml.) knassel, knapra, motsv. d. dial. (Jyll.) knasle, knarra, rassla, nor. dial. knasla, hörbart (o. med öppen mun) tugga ngt, svagt rassla l. knastra m. m.; sannol. en vidare utbildning till KNASA (jfr FNASSLA, v.2, till FNASA, v.2)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) knastra; äv. opers. Carlén Ensl. 2: 243 (1846). (räven) .. skulle tugga sönder ett fiskhuvud, brakade och knasslade det något litet. Norrl. 6: 6 (1907). Lieberath PojkHornb. 65 (1929).

 

Spalt K 1577 band 14, 1936

Webbansvarig