Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNATTERSTEN knat3er~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[möjl. (under inflytande av KLAPPERSTEN o. KNAP(P)ERSTEN) bildat i anslutning till sv. dial. knatte, liten sten, l. knatt, grovt grus o. d. (se KNATTE)]
(i vissa trakter, föga br.) koll.: kullersten, naturlig rundsten; jfr KLAPPERSTEN, KNAPER-STEN. Lundin NSthm 259 (1888). (Norrtullsgatan) var även på trottoarerna belagd med knattersten. Linder Tid. 120 (1924).

 

Spalt K 1581 band 14, 1936

Webbansvarig