Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAVEL kna3vel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr d. knavel; av t. knauel, knäuel, eg. samma ord som t. knäuel, nystan, klunga m. m., gm dissimilation utvecklat av ett äldre, icke belagt kläuel, till roten i KLO, sbst.1, med grundbet.: ngt sammangyttrat l. klotformigt; namnet är föranledt antingen av ifrågavarande örts nötfrukt l. av sammangyttringen av dess blommor i fruktstadiet]
1) bot. individ l. art av växtsläktet Scleranthus Lin.; särsk. om Scleranthus perennis Lin., vitknavel. Linné Ungd. 2: 239 (1734). Aspelin Fl. 27 (1749). Rothof 245 (1762). Krok o. Almquist Fl. 1: 85 (1883). — jfr GRÖN-, VIT-KNAVEL.
2) (†) individ l. art av växtsläktet Polygonum Lin.; i ssgn KNAVLE-ÖRT.
Ssgr (†): A: KNAVEL-GRÄS, se B.
B: (1) KNAVLE-GRÄS. (knavel- 1854. knavle- 1638—1824) [jfr sv. dial. knavlegräs] individ l. art av släktet Scleranthus Lin. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Rudbeck HortBot. 92 (1685). Lindestolpe Färg. 29 (1720). Sahlén VenersbFl. 77 (1854). —
(2) -ÖRT. benämning på växten Polygonum aviculare Lin., trampgräs. Linné i VetAH 1741, s. 84.

 

Spalt K 1582 band 14, 1936

Webbansvarig