Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNEGA kne3ga2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form)).
(i vissa trakter, vard.)
1) = KNEKA 1. (Sv.) Knega .. (lat.) procumbere vel vacillare. Spegel (1712). Schultze Ordb. 2339 (c. 1755). (Vi) Knegade uppför Vesuvius. Lewenhaupt Reddy 228 (1907). Med långa knegande steg. Värnlund Ja 33 (1926).
2) bildl.: sträva, arbeta, knoga, med möda o. ansträngning draga sig fram. Knega och sträfva för sitt uppehälle. Sundén (1886). SvD(A) 1929, nr 175, s. 3.
Spalt K 1583 band 14, 1936