Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNITTRA knit3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[möjl. etymol. samma ord som KNITTRA, v.1; snarare dock en variantform till FNITTRA (jfr KNISSA : FNISSA)]
(i vissa trakter, vard.) småskratta, fnittra; äv. i överförd anv., om fågel: kvittra (muntert). WoJ (1891). Här fnittrade och knittrade de olika mesarna som allra bäst. PT 1903, nr 275, s. 3. Ett litet knittrande skratt. Sjödin Undret 41 (1910).

 

Spalt K 1619 band 14, 1936

Webbansvarig