| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
1) (i sht vard. l. bygdemålsfärgat) i allm.: göra en (hastig) böjning l. (hastiga) böjningar på en led; göra en ”knix” l. ”knixar”; särsk.: knäa. Där knixas med de ljusgrå halsarna. FoFl. 1911, s. 50 (i fråga om tranor). Repslagaren Bohm (dansade kadrilj) med knixande knän. Bendz Piltr. 171 (1918). TurÅ 1932, s. 16.
2) (ngt vard.) göra en (hastig o. lätt) nigning (l. flera dylika); stundom med innehållsobj.; äv. användt ss. anföringsord: under knixande yttra (ngt). Weste FörslSAOB (1823). Hon knixade till höger och vänster och gick ut. Bremer Brev 4: 398 (1865). Stina knixade sin vackraste knix vid dörren. Topelius Sommarsjö 1: 104 (1897). Knixa som en pensionsflicka. Lundquist Fontane EBr. 5 (1902). Adjö och tack för chokladen, knixar hon. SvD(A) 1918, nr 46 B, s 3. Flickorna knixade en hälsning. Hellström Malmros 188 (1931).
3) (†) hippol. i fråga om fel hos häst: knäa; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om knä l. rörelse av knä. (Ett fel) som visar sig med, att knäen äro knixande .. på stående fot. Ehrengranat HästRör. 18 (1818). Knixande rörelse. Dens. Ridsk. I. 1: 16 (1836).
Spalt K 1629 band 14, 1936