Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOCKA knok3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) knocka, snattra (om änder), utvidgning av roten i KNOKA, sbst., som ligger till grund för isl. knoka, v., feng. cnocian, cnucian, knacka, slå, klappra; jfr KLAPPRA, v. (om storkar, änder)]
(föga br.) frambringa visst läte.
1) om tjäder- l. orrhöna: utstöta lockläte, locka. Leijonflycht (1827). Svederus Jagt 338 (1831). WoJ (1891).
2) i fråga om harens läte. (Haren kan endast) åstadkomma ett obegripligt knockande. Heidenstam Skog. 5 (1904).

 

Spalt K 1631 band 14, 1936

Webbansvarig