Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNORPA knor3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter) om morkulla: låta höra ett visst lockläte; jfr KNORRA, v.1 1 b. 2NF 18: 1120 (1913). TurÅ 1932, s. 234.

 

Spalt K 1651 band 14, 1936

Webbansvarig