Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNORR knor4, sbst.4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar; l. KNORRA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(knorr 1676 (: Knorrar, pl.)—1861 (: knorrar, pl.). knorra 1667 (: Knorror, pl.), 1680 (: skeedh Knorra)—1879 (: Knorror, pl.))
Etymologi
[av t. knorr, knorren, eg.: knast, knöl]
bläckslag. o. guldsm. värktyg bestående av en järnstång med övre ändan formad ss. en rundad knopp, vilket begagnas ss. stöd vid drivning av kupiga l. runda föremål; jfr FAFF. BoupptSthm 1676, s. 1424 b, Bil. (efter guldsmed). BoupptVäxjö 1879 (efter guldsmed). — jfr SKED-KNORRA.
Ssg: KNORR-STAKE. bläckslag. o. guldsm. = KNORR, sbst.4 Scheutz Bleckarb. 21 (1849).

 

Spalt K 1653 band 14, 1936

Webbansvarig