| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNORR, sbst.5, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
(numera bl. i Finl.) benämning på ett slags kortspel, som går ut på att taga så få stick som möjligt o. vari klöverfärgen, som kallas ”knorr”, har den lägsta valören; äv. i uttr. draga sin knorr. CVAStrandberg 5: 150 (1862). Aho Hfors 62 (1893). FoU 15: 55 (1902). Bergroth FinlSv. 358 (1917).
Spalt K 1653 band 14, 1936