Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNORT knor4t, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [till KNORTA, v.] (knappast br.) fisken Trigla gurnardus Lin., knorrhane. Erikson Djurnamn 14 (1905). Spalt K 1658 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se